En text utan ett namn
Jag upprätthåller en fasad av att jag är tom på känslor
men springer ständigt på alla nya bränn-nässlor
Jag förnekar mitt inre som skriker efter allt jag saknar
men tänker på dig varje morgon när jag vaknar
Jag vill kunna glömma för det sägs vara bra för mig
men minns inte vad jag är om jag är utan dig
Låtsas se framåt med en fastklistrad lycka på min fasad
men rinner ner likt vatten i en kaskad
Vill kunna vara uppriktigt glad och se framåt nu
Men hur ska jag göra det när min framtid var jag och du?
Jag är för ung för att stanna upp, för ung för att förstå
Att ett liv utan dig är något som kan gå
Men det känns fel när det är så rätt
Jag förstår inte hur jag lyckats fastna på detta sätt
Allt som förut för mig var enkelt har plötsligt blivit svårt
För ingenting går upp emot det som en gång varit vårt
Men det är minnen nu, någonting jag måste glömma
Därför väljer jag att känslorna gömma
Jag förnekar allt som har med dig att göra
för skriket inom mig kan ingen ändå höra
Alla framtidsplaner med dig måste jag nu radera
för du och jag vi finns inte mera
...Ja jag har skrivit det!
Jag slits
känslor som bränner och känslor som kittlar.
Människor känner och människor tisslar
bakom ryggen hör jag hur dem fortfarande viskar.
Jag känner er oro jag delar den med er,
hur anledningarna långsamt blir fler och fler.
Men likt molnen täcker solen en solig dag
så täcker jag mina obehag.
Ibland vill man inte tänka ibland vill man inte se
man vill bara vänta och se vad det kan ge.
Även om det går fel och slutar illa
så utsatte jag mig för detta av egen vilja.
Så oroa er inte för mig något mer
jag ser trots allt det ni redan ser."
Ja jag har skrivit det!
Mja
"Idag tittade jag på alla bilder på oss, det har blivit så många bilder med åren. Först tänkte jag slänga dom, men sen kom jag på att det var för vackra bilder på mig, så jag klippte ut dig istället"
--
