Vilken dag det blivit!
Har inte haft en lugn stund, varken hemma eller i mitt huvud. Satt och grubblade väldigt länge, jag sa en sak men mitt huvud sa en annan sak. Men efter många om och men så kom jag fram till att mitt huvud är jag!
Jag satt en stund och pratade med Mithila i telefon idag, det var trevligt att hon äntligen hörde av sig efter alla mina hundra samtal som hon verkade ignorera! Men tack för den lilla stunden du förstår mig som ingen annan. Eller så fejkar du det väldigt bra, krya på dig! :)

Så röran i mitt huvud var över, tänkte jag. Men nej den turen verkar jag inte ha. Det är så jobbigt när ingen verkar förstå mig, man känner sig bara ännu dummare när inte ens vännerna förstår. Det är som om man verkligen gjort bort sig för all framtid. Men det kändes rätt då. Men nu är allt upp och ner igen, och jag tror inte ens att Mithilas kloka ord kan hjälpa mig nu. Har jag alltid en förmåga att sabba allt? Eller, är det här bra? Jag vet inte. Allt känns skit nu.
Jag tycker om att ha kontroll över saker, men nu har jag ingen aning. Känner mig lite smått deprimerad fast jag inte ens lyssnat på någon hip-hop än, jag ska nog inte göra det.

Men jag kan tydligt se det framför mig, och det är härligt. Näst intill perfekt!

Och med de orden så lämnar jag det här klago inlägget!


--