När man trodde att botten var nådd, så visade det sig att det var sumpmark. Dvs att man kunde sjunka lite längre ner om man stod på samma plats en lång stund.

Inte nog med stormen i min egen kropp, så kan jag lugnt säga att det är storm överallt annat också! Man orkar inte med stormar, det är bara jobbigt. Det går ut över alla också, lite synd. Men vad kan man göra åt det? Jag sitter här helt maktlös. Fast man kan ju göra det man är bäst på, som man alltid kan göra men som jag oftast inte gör. Rymma.nu.
Nej tackar vet jag en lång promenad, med mig själv. Synd bara att jag måste ta med mig hjärnan när jag går ut!

Tack Mithila för du är den du är! Och du har helt rätt.
Haha mina visdoms ord fungerar inte så bra idag; Saker blir vad man gör det till och med den inställningen kommer du inte långt!

Det här är inte slutet, det här är bara början. Building a ground.


--