Vaknade och tänkte "vilken underbar fredag"

... Men den blev lite annorlunda. Tänk så fel man kan ha!
Jag vaknade, hoppade ur sängen och kände att det skulle bli en av mina bättre dagar. Kände mig uppåt liksom. 
Sandra var också uppe. Så när jag gick genom dörren kockan 8 så var jag glad och typ kvittrade fram "Hej då" och smällde igen dörren och gick nerför trappan, när jag kom till 7 trappsteget och därmed det sista så fick min fot fnatt och ja, jag trampade snett och det knäckte till i foten. Utav bara helvete.
Eftersom jag har stukat fötterna ett antal gånger så kände jag igen känslan direkt. Så det var bara att svära lite, prova om man kunde gå på foten och sedan upptäcka att det kunde man inte, vända och hoppa på ett ben uppför trappan igen.

Kom in och fortsatte svära och Sanda började skratta åt mig och själv ville jag bara gråta. Men lite små kul var det..
Tänkte först att jag skulle till skolan ändå, men efter många om och men så hamnade jag ändå här, med inlindad fot på bordet och datorn i knät.
För orka hoppa på en fot upp och ner för trappan i skolan? haha. Aja, that's my great day!



" Du är Mina andetag i alla väder och alla dar så tänker jag i alla fall stanna kvar. Vad som än händer ja vad som än sker så är det du som får mig att fortsätta le. . När du inte orkar mer så ska jag orka för två och det kan ingenting ändra på. "


--

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0